Nästa bok i april blev Märta Tikkanens Emma & Uno där hon beskriver sin mormor Emmas och morfar Unos liv efter att de gift sig i förra sekelskiftet. Visst var det kärlek är bokens undertitel. Ja, det var det nog åtminstone från Emmas sida när de gifte sig. Sen föddes sex barn i rasande takt alla på olika platser. Uno ville förändra världen och reste iväg än hit än dit, han skrev, agiterade på stora föreläsningar och grundade folkhögskolor medan Emma och barnen inkvarterades i sitt föräldrahem och blev försörjda av hennes far som framstod som en mycket klok man som förhindrade att Uno skulle kunna lägga beslag på de återstående tillgångar Emma skulle komma att ärva efter honom. Intressant och upprörande läsning men berättartekniskt lite tråkigt sätt att berätta rakt upp och ner med mycket 'name-dropping'. Boken fick i betyg *** av oss, 2 st ****, 2 st*** och 2 st **
En decimerad lästant-grupp träffades igår kring Kicki & Lasse av Peter Kihlgård hemma hos mig. Vi var överens om att boken var en intressant men rätt krävande läsning. Ingenting man slöläser i hängmattan. Både baklängesberättandet och hoppandet i tid inte bara mellan kapitlen utan också i dialogerna i flera av kapitlen gör berättelsen speciell. Flera av kapitlen är skrivna i former som liknar film eller teatermanus. Alla tre hade vi fastnat särskilt för kapitlet Symposion när Lasse är hembjuden till Kickis mamma för första gången. Om någon av er andra inte orkat igenom boken så bläddra fram och läs det kapitlet!
Vi tyckte också att Lasse genom boken växer fram som en tydligare och helare karaktär än Kicki som vi inte riktigt förstod oss på. Enligt Kristina G får man inte avslag för adoption på de grunder som beskrivs i boken. Symboliken med paternoster-hissarna (se bilden på baksidan) förstod vi inte riktigt.
Boken fick 2 st **** och 1 *** av Christina B, Kristina G och mig.
